Söndag igen! Känns mycket bättre än vissa tidigare söndagar, eftersom jag inte är bakfull. Hade jag bara varit bakfull med huvudvärk hade jag fixat det. Men eftersom jag får sådan ångest efter jag druckit så tänker jag låta alkoholen vara ett tag framöver. Oftast så spelar det ingen roll hur lite jag dricker, ångesten finns där i alla fall!

Igår var jag på Punkfesten i Avesta. Det var trevligt att träffa Emma, som inte händer lika ofta längre. Men det var så mycket folk, och jätte varmt så vi åkte hem rätt tidigt!

Nu ska jag iväg och jobba någon timme.

Förresten snöade det inatt! Gillas inte..

Jag försöker och försöker, men klarar det inte längre snart. Vill verkligen, men får jag inget svar snart ger jag upp!

Jag behöver en paus! Jag vill kunna stanna tiden eller åtminstone sakta ner den rejält. Flera fina personer kommer att flytta härifrån nästa år. Vissa kanske för gott? Kanske får jag aldrig träffa vissa av dem igen.. Man kan ju alltid komma och hälsa på, men det säger man ju oftast bara. Aldrig finns tiden att göra det. Man har så fullt upp med sitt. Kanske blir jag bortglömd. Ersatt av någon annan. Kanske ersätter jag dom med andra.

Vill så gärna bort härifrån. Till någon ny stad, nytt land. Börja om på nytt. Men hur ska jag våga det. Jag som nyligen flyttat hem från den staden som jag trodde var mitt nya liv. Flyttade hem för att jag saknade mitt gamla, vanliga liv. Där allt går på rutin. Saknade mina närmaste alldeles för mycket, fastän det bara var några mil bort.

Förmodligen var jag bara rädd. Rädd för att bli ensam och övergiven.

Nu har jag ju allt det jag önskade. Egentligen. Varför blir jag aldrig nöjd? Man kanske aldrig blir det. Det kanske alltid kommer att finnas något man är missnöjd över.

Oavsett hur framtiden ser ut och vart mina vägar leder mig så önskar jag att tiden går lite saktare fram till nästa sommar. Så jag hinner med. Det finns lite saker jag vill hinna uträtta!